Krigskonst, Budo och Bugei

Skillnaden mellan t.ex. Jujutsu och Judo

Jujutsu

Jujutsu var från begynnelsen en krigskonst och som sådan ett effektivt sätt att försvara sig mot en eller flera motståndare vid ett angrepp. Jujutsu kan användas med eller utan vapen, mot en eller flera beväpnade eller obväpnade angripare.

De tekniker som man lär sig är helt defensiva och används för att avvärja eller förhindra ett eventuellt angrepp. Genom att glida undan angreppet, distrahera och obalansera motståndaren förhindras fortsatt angrepp så att möjligheten finns att applicera en teknik och därmed besegra motståndaren.

Bugei

Bugei var utformat för krigaren, för hans strid, hans förhållande och lojalitet till den eller de han tjänade. Jujutsu är en gammal krigskonst i japan och utövades redan för 2000 år sedan som komplement till olika vapen där man tillsammans med dessa vapen eller om vapnet förlorades eller gick sönder, använde delar av vapnet till att försvara sig mot beväpnade angripare.

På 1600 talet blev Jujutsu en självständig form och alla jujutsu skolor registrerades och så sker än i dag. Att utöva Jujutsu innebär ett stort ansvar då varje människa är ansvarig för sina handlingar. För att träna Jujutsu krävs en god självkontroll och självdisciplin. Varje utövare måste veta vad han gör så att han själv eller den som blir utsatt för teknikerna inte skadas allvarligt.

Budo

Budo betyder kampens väg och är utformat för den andliga disciplinen, där individen förbereder sig själv mentalt och fysiskt i syfte att nå perfektionismen, sinne och kropp i ett med universum, utan att koppla det till striden. Striden finns men enbart som något diffust när någon angriper utövaren. Vad man försökt få fram är mer personlig utveckling, en självfilosofi och ett sätt att fostras, en livsfilosofi. Do-formerna handlar alltså om individens utveckling. Bland Do-formerna ligger syftet på sport, tävlingar, filosofi, religion osv.

Aikido, grundare: Morihei Uyeshiba. Ett sätt att genom fysisk träning nå harmoni och andlig fullkomlighet. Få bort alla aggressioner och styra sina handlingar. I dag har vissa europeiska klubbar spårat ur och teknikerna kommer i första hand i stället för den livsfilosofi som grundaren syftar till.

Judo, grundare: Jigoro Kano. Studerade flera stilar av jujutsu bl.a. Tenshin Shinyo Ryu, känd för kropps- och armtekniker och Kitó Ryu, känd för sina kasttekniker. Dessa två skolor har sedan utgjort grunden för Kodokan Judo som Jigoro Kano grundade. Den mjuka vägen som judo egentligen betyder är i dag en olympisk idrott där alla skadliga tekniker rensats bort

Karate, grundare för den moderna karaten i japan: Gichin Funakoshi, som lärde sig karate på Okinawa och förde över den till japan 1916. Karate har egentligen tillkommit i rent självförsvarssyfte. Karate betyder tom hand. Den tomma handen var det enda vapnet som användes till att försvara sig med. Utövaren lärde sig slå och sparka, alla finesser med vitala tekniker försvann. Man kunde ju nå sitt mål vad eller var man än slog. Efter detta har karaten utvecklats till en sport, där man bl.a. slår sönder plankor och stenar med händerna (breaktekniker, ett sätt att testa sin teknik). Alla tekniker utförs med behärskning för att inte skada motståndaren. Det finns även en form av karate (kontaktkarate) där man slår eller sparkar för att träffa moståndaren. Karate är alltså ingen gammal japansk krigskonst.